Vet ni att det är ett de värsta uttrycken jag vet? Men så känns livet nu. Mannen är äntligen klar med stressprojektet på jobbet och vi är helt redo för bebis. Men den verkar inte förstå piken och komma ut haha.
Så jag och My roar oss med yoga, stickning, sömnad, lugn utelek, massor med timmar i badkaret och långkok i slow cookern. Och så vilar vi såklart. Allt jänta tillåter sover jag. Energin och tålamodet är inte på topp, det ska erkännas.
Jag har försökt skriva ihop lite fler receptförslag att skicka till klienter, jag såg att repertoaren hade lite brist på grytor och långkok – trots att det är bland det godaste jag vet. Så det fyller jag på med!