Jag har nu gått i gravidvecka 38 (37+1 idag) och jag är så redo att föda nu. Kenneth har dock inte tid än (verkligen så dåligt planerat av oss att se till att han måste köra in i det sista…) så på torsdag har jag sagt att bebisen får komma. Här kommer 5 saker jag verkligen längtar efter, förutom bebisen då såklart.
Längt-listan utan inbördes ordning
1: En promenad. Sista veckorna har jag haft ganska ont i symfysen. Under graviditeten med My hade jag sjuk foglossning, så det känns töntigt att gnälla nu när jag ändå kan leva relativt normalt. Men en promenad klarar jag inte utan att få riktigt riktigt ont efteråt.
2: Att klä på och av strumporna själv. På samma tema så vill jag även skrubba benen, fila fötterna och måla tånaglarna.
3: Inte kissa på natten. Det här är ju långt borta det vet jag ju. Bröstmjölk består till 80% av vatten, vilket innebär att man blir sjukt törstig av att amma. Vilket innebär att man dricker vatten även på natten och därmed vaknar och måste kissa även om bebisen sover. Men det är ändå något att se fram emot.
4: Marklyft. Burpees. Wall balls. Vanlig jävla träning det vill säga.
5: Slippa känslan av att ha en vattenmelon i snippan. My låg väldigt högt upp enda tills de tog hål på hinnorna och hon kom ut (alltså 17 minuter innan hon var ute låg hon fortfarande uppe i revbenen och tröck). Så den här känslan är en ny upplevelse för mig. Men det känns verkligen som att ungen kommer trilla ut om jag tar ett för stort steg. Inte det mest behagliga jag varit med om.
Och såklart så längtar jag efter att få nosa nyfödingsdoft. Att få presentera bebisen för My. Att få sjala pyttis. Amning. Små pyjamasar. Att se mormor hålla sitt barnbarn för första gången. Facetimea kusiner. Och allting annat som hör till.
